Om boken – Inte mera ärtsoppa

omslag ärtsoppa 8

När Johanna en vanlig dag kommer till sitt vanliga jobb vet hon plötsligt inte hur man gör. Hjärnan går på högvarv men ingenting blir tänkt. Det ska visa sig att hon har en lång resa att göra innan vardagen blir begriplig igen.

Vad gör man när det en dag utan förvarning blir omöjligt att klara av vardagliga saker som att sätta fram frukost till barnen, få igång en tvättmaskin, titta på tv-nyheter eller att umgås med vänner på det vanliga sättet?

Hur kan man förstå detta att man plötsligt inte fungerar? Hur kan människor omkring en förstå? Att stå och gå och se ut som vanligt, men inuti vara kaos och oförmåga – hur förklarar man det för försäkringskassan? För arbetsgivaren? Arbetskamraterna? Maken och barnen?

Det är en resa som leder till omprövning av allt. Vad är viktigt? Vem är jag utan mina förmågor? Vad har jag för värde utan min arbetsinsats? Hur kan man finna en plats i gemenskapen utan att göra rätt för sig? Kan man låta bli att delta i samhället?

Vem är jag när jag bara kan vara?

Svaren kommer under resans gång, ofta i samverkan med den terapeut som hon i ett tidigt skede får kontakt med.

Berättelsen är i stora delar självupplevd och i boken medverkar också min terapeut, Liselotte Bergenzaun Abel. Genom henne kompletteras den känslonära berättelsen med ett utifrånperspektiv. Läsaren får på ett pedagogiskt och lättfattligt sätt verktyg att hantera de många allmängiltiga frågor som kan väckas kring läsarens egen livssituation.

Det här är en historia med lyckligt slut. Läsaren får följa med från den första tiden av kaos genom hopp och missmod, sorg och skam, till stunder av fast mark under fötterna. Via nya öppningar, nya möjligheter och läkning når hon så småningom fram till ett nytt slags liv. Inte som det gamla, men ett liv som är rikt och kärleksfullt.

Jag hoppas att denna berättelse kan ge mod åt många som fallit som jag, eller som har någon nära som stupat. Men också till dem som undrar om livet verkligen måste vara bara tvättmaskiner, tv-nyheter och frukost till barnen.

Elsa Andersson

9 thoughts on “Om boken – Inte mera ärtsoppa

  1. Är helt imponerad över att så många kom. Härligt. Berörd över de fina samtalen som sakta hittade fram under fikat. Så gott att mötas och känna igen sig och bli bekräftad i andras kloka tankar.

  2. På vårt boksläpp av ”Inte mera ärtsoppa”, i söndags så blev det en fin stund runt fikabordet med samtal om livets utsatthet och skörhet. Vi pratade en del om ”Duktighetens charm” och hur vi kan hitta sätt att inte låta duktigheten styra våra liv. Dels om ”Långsamhetens njutning” och tillfällen när vi upplevt den. Plötsligt kommer frågan som får det hela att stanna upp.

    - Jag har en nära vän som är utmattad, sjukskriven och hemma. Vad kan jag göra.? Vill inte störa och göra det värre.

    Det finns klart inget enkelt generellt svar på detta och det är ju otroligt olika från situation till situation. Jag är övertygad om att det finns så många erfarenheter som kan vara inspiration och stöd. Så gå gärna in på hemsidan http://www.intemeraartsoppa.com och skriv dina kommentarer om vad du menar är en hjälp när man är utmattad.

  3. Fick mail från en väninna i Norge som läst boken
    Jeg har lest ferdig ”Inte mer ärtsoppa” og det var så mange ting som gjorde inntrykk, og det er mye jeg kjenner meg igjen i. Mye jeg kan se klarere. Mye jeg ikke har tatt hensyn til. Men som jeg gjør nå. Mye støtte å finne i teksten. Fin bok!

  4. Om fördomar
    Igår stötte jag ihop med en gammal kvinna i stan. Österbro var avstängd och vi fann varann i förvirringen som uppstår när allt inte är som det brukar vara. Hon var liten, gammal, bar sjal och talade en svårförstådd svenska. Mina fördomar blomstrade. Jag är av den åsikten att det är bättre att se att man har fördomar än att blunda för dem. Då har man åtminstone en möjlighet att kalibrera sina intryck så att man kompenserar för fördomarna. Vi slog följe bort till Slottsbron och hon började, full av förtroende, att berätta för mig om sitt liv. Hon berättade om kriget och de första jobbiga åren i Sverige, om hur hon fortfarande kämpade med svenskan. Och hon berättade om hur hon ville hjälpa sina svenska grannar med lite städning och sånt men hela tiden blev avvisad. Det är inte för pengar, sa hon och gestikulerade ivrigt, bara för att hjälpa. Hon kunde inte förstå varför de hela tiden avvisade henne. Jag föreslog att de kanske var rädda. Hon satte upp en oförstående min. Rädda? Varför skulle de vara rädda? Kanske för den här, sa jag, och pekade på hennes sjal. Hon var fullständigt oförstående. Hur skulle någon kunna vara rädd för henne?
    Vi stod där gott och väl tjugo minuter och sen fick jag dra vidare till mitt jobb. Jag fick en kram innan vi skildes åt och jag önskade henne lycka till. Varm om hjärtat efter detta möte traskade jag vidare, förundrad över hur vårt samtal kunnat bli så personligt. Den stereotypa pappersdocka som jag först sett hade förvandlats till en människa med en historia och ett liv. Alla fördomar var som bortblåsta på tjugo minuter. Mina fördomar om tanter i sjal gäller dem som är långt borta, inte dem som jag har pratat med. Detsamma gäller naturligtvis alla som bemött mig med fördomar mot utbrändhet. Fördomar om mina grundläggande egenskaper. Att jag är pjoskig och ängslig och att jag saknar motivation, kämpaglöd och den rätta inställningen. Tack och lov att jag har skrivit ner mina upplevelser så att jag kan sätta det i händerna på folk. Alla berättelser om hur det egentligen är att vara utmattad kommer förhoppningsvis till slut att minska fördomarna mot utmattningskollaps och andra former av psykisk ohälsa. /Elsa

  5. Ikväll var vi inbjudna, Elsa och jag, till en föreläsningskväll i Sennans Missionskyrka för att berätta om vår bok ”Inte mera ärtsoppa”. Fullt hus och go fika i gemytlig atmosfär. Andreas som är pastor i kyrka hade byggt upp en scen med tre fåtöljer där han efter fikat ville leda en intervju med oss. Och det blev så vackert bra. Han hade verkligen läst boken funderat och fick hela samtalet att bli ett nyfiket sökande som förde oss till härligt existensiella perspektiv. Kvällen berörde oss och publiken som stannade kvar länge för att köpa böcker och ställa frågorna som det inte var bevämt att säga högt för hela gruppen. Så angeläget och viktigt. Vill fler kvällar med oss tre.

  6. Blir så glad att boken berikar, här några rader från en läsare:

    ”Jag har precis läst ut en ytterligare bok om utmattning. Jag trodde för länge sedan att jag inte skulle köpa fler böcker, men nu läste jag ett reportage i ICA-kuriren (tror jag) om personen – och om boken ”Inte mera ärtsoppa”

    För mig – som är frisk nu – var det så mycket igenkänning att de kunde ha skrivit om mig. I hur det är och känns. I förståelse och ickeförståelse. Jag vet inte om en som inte varit där skulle förstå – trots. Men för mig sätter de ord på det hela på ett sätt som jag inte kan.

    Samtidigt är boken väldigt balanserad, lugn, och oförnumstig. Den beskriver mer än att vara en självhjälpsbok. Och det är det jag gillar. På något sätt ger livet en det man behöver – och eftersom jag tagit ut för många skedar ur lådan just nu i höst – så fick jag (av livet) den här boken Wink

    Den går bra att läsa i korta avsnitt, tror att det är bättre än att sträckläsa, men den är ingen uppslagsbok. Lite dagboksform över det. Kvinnan i boken får bra hjälp (som jag ser det) av sin omgivning. Om det kunde fungera så ändå …. för alla.”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>